ESKULAP äs1kula4p l. -ɯl-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. Æsculapius, läkekonstens gud]
(numera nästan bl. skämtsamt) läkare; läkaradept. Rudeen Vitt. 272(1683). De förnämes gemensamme, sjelfskrifne Eskulap, Archiater Hjärne. Crusenstolpe Tessin 2: 11(1847). I .. kretsen af unga Eskulaper vid punschglaset å ”Rullan”. Hedenstierna Marie 141(1896).
Ssg: ESKULAPII-SON. (eskulapi- WoJ(1891), Kuylenstierna Ber. 213(1898)) [ssgsformen är den lat. genitiven av Æsculapius] (numera bl. skämts.) eskulap.
