publicerad: 1922
EVENTUELL evän1tɯäl4 l. 10— (ev1- l. e1v-, -än- l. -en-), äv. -ä4l (evänntuä´l Dalin); l. (numera bl. i ssgr) EVENTUAL, adj.; adv. -T. Anm. Stundom förekommer den lat. adverbialformen eventualiter, t. ex. Swedberg Schibb. 269 (1716), Ekbohrn (1904).
Ordformer
(eventuell RARP 9: 191 (1664) osv. Förr förekommer ofta skrivningen -el. eventual RARP 7: 231 (1660), Dalin (1871))
Etymologi
[jfr t. eventuell, eng. eventual, fr. éventuel, av mlat. eventualis, avledn. av lat. eventus, utgång, påföljd, vbalsbst. till evenire, utfalla, avlöpa, hända m. m., av e, ut (se EX-), o. venire, komma (se KOMMA, v.)]
1) som beror på (framtida) möjligen (o. icke osannolikt) föreliggande omständigheter, som är avsedd att bl. under vissa (ännu ej föreliggande) förutsättningar l. betingelser äga rum l. träda i kraft; numera i sht ss. adv.: i förekommande fall, om så skulle vara. Wij .. (skulle) gärna .. see, att der Oss något meniskeligit tillstötte, Wij tå på alt fall måtte om Wårt Konungl. Huus och Rijke hafwa giordt någon nödigh eventual disposition och förordning. RARP 7: 231 (1660). (Adolf Fredrik hade) cederat sin eventuelle successionsrättighet till Holsten. Höpken 1: 89 (1752). Det är .. Costa som .. tillvägabragte Cataloniens eventuela sjelfständighetsförklaring. SC 2: 415 (1822). Själf hade Hamilton eventuellt lofvat att gå in (i ministären) såsom konsultativ. De Geer Minn. 2: 127 (1892).
2) i framtiden möjligen förekommande l. inträffande. Ett eventuelt upphörande af alla handelsförbindelser med grannländerna. Forssell Stud. 2: 413 (1879, 1888). Jag .. beder om Edra värda order vid eventuellt behof. Hjälp dig själf 9: 4 (1904).
3) (vid ett visst tillfälle) möjligen förekommande l. föreliggande. Eventuel, tillfällig. Pfeiffer (1837). Är den eventuele innehafvaren af ett statsembete oförmögen att behörigen uppfylla sitt kall, så bör han .. kunna afsättas. Bolin Statsl. 2: 40 (1871).
Ssgr (till 1): EVENTUAL-BEVILLNING. (†) bevillning, avsedd att utgöras vid förefallande behov. Den eventual bevilningen, som är på een hendelse af itt oförmodeligit krig. RARP 9: 199 (1664). —
-MAXIM. [jfr t. eventualmaxime. Benämningen innebär att vissa bevisgrunder anföras endast för eventuellt begagnande, dvs. om andra ogillas] jur. den regel att i en civilprocess parterna genast vid processens början äga att på en gång anföra alla de grunder varpå de stödja sina anspråk. Afzelius Tvist. 50 (1882). —
-PRINCIP. = -MAXIM. [jfr t. eventualprinzip] Någon s. k. eventualprincip i sträng mening känner den svenska processen icke. Broomé CivPr. 110 (1882).
Avledn. (till 2): EVENTUALITET. särsk. mer l. mindre konkret: framtida, möjligen inträffande l. förefallande händelse l. omständighet. Andersson (1857). Trygg för alla krigiska eventualiteter. Schybergson FinlH 2: 146 (1889). Konungen af Sverige (har) .. erhållit rättighet att under vissa eventualiteter tillsätta öfverdomare på Samoa öarne. AB 1890, nr 17, s. 2. Beredd på alla eventualiteter. PT 1906, nr 229 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content