EXITUAL äk1sitɯa4l l. 01—, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till lat. exitus, utgång, till exire, ax ex (se EX-), ut, o. ire, gå; benämningen synes vara föranledd därav att avgiften i fråga (urspr.) erlades vid terminens ”utgång” l. slut]
(förr) frivillig avgift som en gång i terminen av lärjungarna i en lärdomsskola erlades till skolans rektor (l. lärare), terminspänningar; jfr EXTER. Emedan oppe i rijket widh Scholerne Disciplerne gifwa een möijelig penning till Rectoren eller docentes samtl. wid hwar termin då dhe lofgifwas ifrån Scholerne, hwilket kallas exitual. J. M. Hyphoff 27/6 1703 i Lunds domkap. arkiv F I a 5. BerRevElLärov. 1832, s. 77. Stridsberg Hågk. 61 (1895; om förh. i Sthm på 1840-talet).
