EXPERIMENTAL äk1sperimänta4l l. 01—, l. -men-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[avl. av EXPERIMENT; jfr t. o. eng. experimental, fr. expérimental]
-FILOSOFI. (numera knappast br.) på empiriska rön o. försök grundad filosofi (eg. naturlära o. psykologi). De gamle, och de nyare ända til Locke, kännde ingen Experimentalphilosophi. B. Höijer i LittT 1795, s. 238. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). —
-FYSIK. motsatt: matematisk fysik. Experimental-Physiquen är det högsta Målet, och den yppersta af Vetenskaperne. Triewald Förel. 2: d 3 b (1736). A. E. .. (överlärare) i Experimentalfysik. SvStatskal. 1896, nr 779 (i SvStatskal. 1897: i Fysik). —
-FÄLT. fält där nyheter i fråga om åkerbruk o. trädgårdsskötsel l. dyl. prövas, försöksfält; särsk. i uttr. Landtbruksakademiens experimentalfält, benämning på ett område i närheten av Stockholm som sedan 1814 varit upplåtet åt Landtbruksakademien för att anställa försök i landthushållning o. trädgårdsskötsel. DA 1824, nr 12, s. 5. Arrhenius Jordbr. 1: 177 (1862). ofta bildl. Valerius 2: 177 (1826). Realskolan tycks ha utgjort ett slags experimentalfält för hvarjehanda försök på undervisningens område. Verd. 1887, s. 245. —
-KEMI. ASScF VIII. 2: Minnest. 14 (1867). —
-PSYKOLOGI. den del av psykologien som stöder sig på den experimentella metodens användning. Jag (har) sökt uttänka vissa grunder för ett slags experimental-psykologi, ungefär som experimental fysiken i sin sfer. B. v. Beskow (1858) i FoU 26: 20. Vannérus WundtPsyk. 3 (1896). —
-PSYKOLOGISK. —
-ROMAN. [efter fr. roman expérimental. Förf. ansågo sig följa samma metod som den experimentella vetenskapen iakttager på sitt område] litt.-hist. benämning på den naturalistiska romanen i Frankrike (sådan den representerades av Flaubert o. Zola m. fl.). NF (1881).
