EXPROPRIERA äk1sprωprie4ra, äv. -prop-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr EXPROPRIATION.
Etymologi
[jfr t. expropriieren, fr. exproprier, ytterst av lat. ex, ur, från (se EX-), o. proprius, egen (jfr PROPER)]
jur. med stöd av särskild lagstiftning o. särskilt regeringsbeslut (mot skäligt vederlag) sätta sig i besittning av (egendom som behöves för allmänt ändamål); i sht om stats l. kommuns på dylik rätt grundade förvärv av jord; i absolut anv. l. med egendomen ss. obj. Andersson(1845). Den exproprierade och betalda jorden. ÖgKorr. 1854, nr 79, s. 4.Björling Civilr. 45(1906). jfr: ”De exproprierade expropriera expropriatörerna” som Marx så vackert uttrycker sig. Cassel SocPol. 9(1902).
