EXTENSIV äk1stänsi4v l. -ten-, stundom 30~2 l. 40~1, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. extensiv, eng. extensive, fr. extensif; ytterst till lat. extendere (se EXTENDERA)]
1) (numera i sht i fackspr.) som kännetecknas av (yttre) utsträckning, omfattande, utåtriktad; numera (åtm. utanför fackspr.) gärna i motsats till: intensiv. Extensivt jordbruk, jordbruk som drives på en stor areal med förhållandevis ringa kapital o. arbetskraft. En närmare och mera extensive förbindelse (mellan Sv. o. Ryssland). HSH 1: 316 (1743). (Kristendomens) första extensiva ungdomskraft. Topelius 23: 46 (1843). LAHT 1882, s. 51. En utåtriktad och extensiv (geografisk) forskning. Fennia XXXII. 11: 4 (1912).
