publicerad: 1927
FÖRHYRA förhy4ra l. fœr-, i Sveal. äv 032 (förhy´ra Weste; förhy`ra Dalin), v. -hyr (ngn gg -hyrer), -hyrde, -hyrt, -hyrd; se för övr. HYRA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749)), -ING (†, anträffat bl. ss. första ssgsled, Sjöl. 1864, § 55 (: förhyringsorten), UB 7: 281 (1874: förhyringskontrakt)), -NING.
Etymologi
[liksom d. forhyre efter mnt. vorhuren; till FÖR- II (i bet. 1 till B, i bet. 2 o. 3 till 1 a η)]
1) (i skriftspr., numera mindre br.; se dock a, b o. c) leja, hyra. Gosselman Col. 1: 194 (1828). Förhyra en vagn. Björkman (1889). Om .. (entreprenörerna av fångarnas arbeten) icke finge gifva (fångarna) premier, kunde de icke vidare förhyra deras arbetskraft. De Geer Minn. 1: 140 (1892). SvFolkH I. 1: 218 (1914). — särsk.
a) (fullt br.) sjöt. med avs. på person: antaga till tjänstgöring på fartyg (numera bl. handelsfartyg, förr äv. örlogsfartyg) för viss tid o. på överenskomna villkor. Redaren eller Skiepparen, som Karlen förhyrer, bör lämna derföre dess attest uppå permissions sedlen. FörordnBåtsm. 25/10 1733, s. 3. Ändras resan, så att den kommer att vara längre tid än vid förhyrningen antogs, äger sjöman (osv.). SFS 1922, s. 646; jfr 3.
b) (fullt br.) med avs. på fartyg: hyra. HFinlH 3: 221 (1555). En flotta af förhyrda transportfartyg. HLilljebjörn Hågk. 1: 70 (1865). Expeditionen (kom) till Malmö på en förhyrd ångbåt. De Geer Minn. 1: 244 (1892).
c) (i skriftspr., fullt br.) med avs. på hus l. lägenhet: hyra. Björkman (1889). Tillträde och afträde af förhyrd lägenhet. SFS 1907, nr 36, s. 14. Förhyrning af lokaler och tillsyn öfver förhyrda sådana. 2NF 34: Suppl. 921 (1923).
2) (†) hyra l. leja ut (ngt); äv.: utarrendera. RARP 1: 2 (1626). Gården blifwer barnen till goda åhrligen förhyrdh. BoupptSthm 26/4 1669. Att han förhyrt sin ahndehll af hagen till Mag(iste)r Colliander. VRP 1702, s. 599. Husens förhyrande till andra. Därs. 1713, s. 440. Cavallin (1875).
3) refl.: taga anställning på viss tid mot överenskomna villkor; numera bl. sjöt. i fråga om anställning på handelsfartyg: taga hyra. En dräng, som på et års tid förhyrt sig til sin husbonde, är derföre ingen träl. Thunberg PVetA 1784, s. 10. Lang FinlSjör. 1: 338 (1890).
Ssgr (till 1 a l. b l. 3; sjöt.): FÖRHYRNINGS-, förr äv. FÖRHYRINGS-AGENT. person som på rederiets l. kaptenens vägnar förhyr manskap till ett fartyg. SD(L) 1905, nr 48, s. 4. —
-FLAGGA, r. l. f. (förr) flagga som var hissad på en plats, då förhyrning av sjöfolk där pågick. Tersmeden Mem. 3: 158 (1743). —
-KONTRAKT. kontrakt innehållande de villkor på vilka en person tagit hyra l. ett fartyg är hyrt. SFS 1831, s. 250. UB 7: 281 (1874). Sänd .. fartygets förhyrningskontrakt. InternSignalb. 301 (1902). —
Spoiler title
Spoiler content