SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-SKRÄMA, se FÖR-SKRÄMMA, v.1 —
(II A) -SKRÄMMA -skräm4a (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.1, -er, -skrämde, -skrämt, -skrämd; -skrämning -skräm4- resp. -skräm3-. (ofta skrivet -skräma) [av t. verschrämen, till schram, skåra m. m. (se SKRÅMA)] bärgv. gm inhuggande av djupa rännor lösgöra (bärg l. flöts o. d. som är föremål för brytning), underhugga; ss. vbalsbst. -skrämning äv. konkret, om den ränna i flötsen osv. som åstadkommes gm detta arbete. JernkA 1825, 1: 352. Förskrämningen göres utmed sulan i kolen till 1,2 m djup. Därs. 1903, Bih. s. 54. 5SvGeolU 6: 333 (1915).
Ssgr (bärgv.): förskrämnings-hacka, r. l. f. (5SvGeolU 6: 244 (1915)),
-maskin (JernkA 1894, s. 339). —
(II 1 a β) -SKRÄMMA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v.2, -skrämning (Kullberg Domaren 88 (1842), Hahnsson (1896)). [jfr d. forskræmme] (häftigt) skrämma l. uppskrämma (ngn), skrämma (ngn) från besinningen l. vettet, göra (ngn) ytterligt förskräckt; numera nästan bl. i p. pf. (ss. adj.; äv. ss. adv.): häftigt förskräckt, skräckslagen, uppskrämd, utom sig av förskräckelse l. rädsla; förr äv.: som lätt blir skrämd l. förskräckt, feg; om blick, min, röst o. d.: som vittnar om (häftig) skräck l. förskräckelse l. rädsla osv. Ett förskrämt barn. Med förskrämda blickar. Om någhor war tolamodigh then förbrådde .. (fariséerna) säiandes han är redder och förskremder. Bullernæsius Lögn. 164 (1619). Hon stackars flicka, var aldeles förskrämd. Cederborgh UvT 3: 20 (1810). Anna .. tittade förskrämdt upp på pastorn. Hedenstierna Komm. 10 (1891). Greta höll på att rent förskrämma sin mormor ibland med sitt stora intresse för djur. Beskow Greta 30 (1901).
Avledn. (till förskrämd, p. pf.): förskrämdhet, r. l. f. Thyrén StrafflRef. 1: 12 (1910). —
-SKUGGA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ning. (i sht mål., numera föga br.) i fråga om teckning l. målning o. d.: skugga, schattera; numera bl. refl. (förr äv. dep.) om skuggor å teckning o. d. l. om färger: omärkligt övergå i varandra, samt ss. vbalsbst. -ning; ss. vbalsbst. vanl. konkret(a-re): färgövergång, schattering, nyans, förr äv.: skugga (å teckning o. d.). VetAH 1774, s. 10. Möller (1790; refl.). (Sv.) Förskugga, (t.) schattiren. Dens. (1807). Alla förskuggningar från buteljgrönt till svart och ogenomskinligt. Berzelius Kemi 2: 491 (1812). Den machine, hvarmed paralell-strecken i förskuggningarne (å gravyrerna) äro uppdragna. JernkA 1817, 2: 178. Östergren (1923). särsk. bildl. Uttryckens tankdigerhet, träffande uddighet och fina förskuggningar. Atterbom Siare 1: 240 (1841).
Spoiler title
Spoiler content