FALSIFIKAT fal2sifika4t, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[av t. falsifikat, bildat till falsifikation efter mönster av sådana ordpar som fabrikat: fabrikation o. d.]
ngt som falskeligen utgives för att vara ngt som det icke är; förfalskad l. efterapad vara l. urkund l. skrift o. d., efterapning. Mynten voro .. väl arbetade falsifikat. GHT 1895, nr 276, s. 4. Om Ossians sånger varit ett falsifikat. C. G. Estlander(1902) hos Runeberg (normaluppl.) 8: 420.
