SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FISS fis4, sbst.2, n.
Ordformer
(fis 1739—1862 (: Fis-dur))
Etymologi
[av t. fis; se för övr. under DISS, sbst.2]
mus. den med ett halft tonsteg höjda tonen f, i notskrift betecknad med # för f. Slå an (ett) fiss på pianot. Grova, ostrukna, ettstrukna (osv.) fiss. Londée Kellner 8 (1739). Fiss .. förvexlas enharmoniskt med gess. NF (1881). — i utvidgad anv.
a) om nottecken som utmärker l. om sträng, tangent, orgelpipa o. d. som angiver tonen fiss. Mecklin BegTonk. 15 (1802).
b) om tonart som har fiss till grundton. Gå i fiss. särsk. i uttr. fiss dur, fiss moll (äv. skrivna fiss-dur, fiss-moll, stundom uttalade fis3~dɯ2r, fis2~mol2, l. 4~1). Miklin Marpurg § 20 (1782).
Ssgr: FISS-DUR, se ovan under b. —
-DURS- -SKALA. (-dur-). —
-DURS-SONAT. (-dur-). —
-FISS. (knappast br.) = -ISS. Mecklin BegTonk. 15 (1802). —
-ISS. tonen fiss höjd med ett halvt tonsteg, i notskrift betecknad med # # framför f; dubbelfiss. Höijer MusLex. (1864). —
-MOLL, se ovan under b. —
-MOLLS-SKALA. (-moll-). —
-MOLLS-SONAT. (-moll-).
Spoiler title
Spoiler content