publicerad: 1924
FJÄRMARE fjær3mare2, adv. o. adj. komp.; superl. fjärmast fjær3mas2t; ss. adj. i best. form i poesi äv. fjärmsta fjær4msta.
Ordformer
(fje- (fie-) 1527—1889. fjä- (fiä-) 1685 osv. — -me(e)r, adv. LPetri Dryck. D 6 a (1557), Spegel 106 (1712). -mere, adv. GR 4: 338 (1527). -mare, adv. o. adj. UHiärne Vitt. 81 (1664) osv. fierremera, adv. PErici Musæus 2: 241 b (1582). fjärmre, adv. BEMalmström 6: 122 (1851; i värs). — superl. -ast Münchenberg Scriver Får. 82 (1725) osv. -sta Johansson HomOd. 5: 238 (1844), Vetterlund Sommar 17 (1911))
Etymologi
[fsv. fiärmer, fiärmre, adv. komp., superl. fiärmast, motsv. ä. d. fiærmær (jfr d. fjermer, sbst., om högra hästen i ett spann), isl. fjarrmeir(r), av fiär, adv. (se FJÄR, adv.) o. mer, adv. komp. (se MER); senare ombildat efter mönstret av komp. på -are. Superl. på -ast har nybildats redan i fsv.]
(i skriftspr., i sht i högre stil)
I. adv.: längre (resp. längst) borta l. bort; mera (resp. mest) fjärran; på längre (resp. längst) avstånd; eg. o. bildl. Målet ligger fjärmare än någonsin. Närmast och fjärmast, (astr., i fråga om månens avstånd från jorden vid olika tidpunkter). GR 4: 338 (1527). (Han) stelte .. sombliga när, sombliga fierremera. PErici Musæus 2: 241 b (1582). De europeiska staterna stå ännu fjärran från en på rättfärdighet grundad samhällsordning, än fjärmare från en kristlig. Rydberg Vap. 155 (1891). Fjärmare klingar den höga sopranen. Fröding Guit. 25 (1891). — särsk.
a) (numera föga br.) ss. bestämning till verb som redan i o. för sig betecknar ett avlägsnande: längre (resp. längst). Ju lengre menniskian lefwer i synden, ju fiermare skiljer hon sig ifrån Gud. Münchenberg Scriver Får. 99 (1725). Det Vackra behagar kanske allramest, der det är fjermast aflägsnadt från alla synbara ändamål. Atterbom Minn. 12 (1817).
b) närmande sig bet. av en prep.: längre (resp. längst) borta l. bort från, på längre (resp. längst) avstånd från. Den förnimmelsernas rening, genom hvilken de stå närmare eller fjermare de klara begreppen. Claëson 2: 264 (1857). När man tror sig målet närmast, så är man det ofta fjermast. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) (†) i överförd anv.: vidare, längre fram, därefter, i framtiden. At han .. sijn synd och last bekenner och ångrar, .. latandes fiermer sigh tyckia ingen last leedare, hätzligare, och styggeligare wara. LPetri Dryck. D 6 a (1557).
II. adj.: längre (resp. längst) bort liggande l. befintlig, avlägsnare (resp. avlägsnast); eg. o. bildl. På närmare och fjärmare håll. Närmare och fjärmare vänner. Münchenberg Scriver Får. 82 (1725). Then närmare af slächten uthestänger altijd then fiärmare i Bördztvister. Nehrman JnlJurCiv. 288 (1729). Fjermare händelser. Schröderheim Robertson 1: Föret. b 5 b (c. 1794). Fjärmaste stjärna som på fästet glänser. Karlfeldt FlPom. 117 (1906). Sympatien för det närmaste, för familjen, för landet, (kan) stegra känslan för det fjärmare, för det allmänt mänskliga. Larsson Id. 49 (1908).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content