publicerad: 1925
Ordformer
(fläng c. 1670 osv. fleng 1769—1792)
Etymologi
1) (tillf.) till FLÄNGA, v. 3: slängande. Mot aftonen vid väderspel och kjolvindens fläng, / då yrar som ett tjäderspel, o spelman, din sträng. Karlfeldt FlPom. 20 (1906).
2) (vard.) till FLÄNGA, v. 5, om häftigt springande, ridande, dansande o. d. l. ivrigt o. brådskande arbete: spring; jäkt; stor brådska; ofta i förb. vara i fullt fläng, äv. i fläng (med ngt), vara ivrigt upptagen (av) l. sysselsatt (med ngt). Dalin Arg. 2: 375 (1754). Jag står, vid Gud, intet ut med detta eviga flänget, först Klockan två i säng, och så hela dagen igenom, intet annat än visiter, än baler, än Spectakler. Hummel Fruarne 14 (1797). Lilla Gustaf .. är dagen igenom i fullt fläng med sina hästar, kälkar och såpblåsor. ZTopelius d. ä. (1829) hos Vasenius Top. 1: 343. Det är ett spring och fläng bland halfpackade lådor — är nu bara ingenting glömdt? Skottsberg Båtf. 42 (1909). — särsk.
a) i uttr. i fläng ss. bestämning till verb som betecknar rörelse l. värksamhet: hastigt, fort, i ilande fart, i största hast; numera mest i förb. i flygande (äv. fullt) fläng; i fråga om arbete äv. (mindre br.): hastigt o. vårdslöst, hafsigt, på hafs. Bord dukas i fläng. BrölBesv. 176 (c. 1670). Öfversättningen .. (är) gjord i fläng. SvLitTidn. 1814, sp. 64. En åkardräng kom körande i fullt fläng. SthmFig. 1847, s. 336. Mjölkning och andra kvällsysslor hade blifvit undanstökade i flygande fläng. Rönnberg Bredbolstad 114 (1907).
b) (†) i adverbiell anv. utan föreg. prep. Curirer rida fläng (dvs. i fläng). Bellman 6: 316 (1787). — särsk. i uttr. fläng floribus, se FLORIBUS.
c) (i Finl.) i förb. vara på fläng, vara på språng, flänga omkring; gå på fläng, (mindre br.) skena i väg o. d. Vara på fläng, på fläng i staden. Hahnsson (1888). Nu gå tankarna på fläng, / medan aftonen sig närmar. Lybeck Dikt. 1: 26 (1890).
d) (†) i uttr. stå flängen, ”stå rycken” (”dansen”). Daniel Persson, vijsar sigh helt otijdigh vid TingzRätten bediandes hustrun och vittnen hålla mund på sigh höter dem med näfven, och säger sigh skola stå flängen. VDAkt. 1723, nr 403.
Ssgr (till 2 resp. till FLÄNGA, v. 5): FLÄNG-ARBETA~020. (vard., mindre br.) arbeta i flygande fläng. Socialdem. 1892, nr 200, s. 2. —
-DANS. (vard., mindre br.) Svinlefnad ras flängdansar. VDAkt. 1795, nr 468. Polka eller jernvägsgalopp eller någon annan af de flängdansar, som vi der hemma finna så ”rysligt roliga”. SDS 1897, nr 9, s. 3. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content