FLOTTILJ flotil4j, r. l. m. l. f. (m. Dalin(1851), Lundell; f. Lindfors(1815)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(tidigast skrivet -ille, -ilie)
Etymologi
[av fr. flotille, av span. flotilla, diminutivbildning till flota, flotta, av lat. fluctus, bölja, våg (se FLOTTERA,FLUKTUERA)]
sjöt. flotta av mindre fartyg l. båtar; förr äv.: mindre flotta, flottavdelning. En flottilj av kanoter och roddbåtar. En Flotille af några Fregatter. Nordberg C12 2: 514(1740). Prinsens af Nassau-Siegen Flottille, bestående af 27 Fartyg. GT 1788, nr 82, s. 1. Ismail .. har först den 24 Novemb. börjat .. belägras af Ryssarne, med understöd af Ryska Flottillen. PT 1791, nr 1, s. 1. En flottilj fiskefartyg. SDS 1919, nr 133, s. 9.jfr KANONBÅTS-, KOFFERDI-FLOTTILJ m. fl. — särsk.
a) sjömil. benämning på taktiskt förband bestående av två l. tre divisioner av torpedbåtar, ofta med en lätt kryssare ss. chefsfartyg; jfr TORPEDBÅTS-FLOTTILJ.Flottiljen kan fördelas på flera avdelningar.
b) (i fackspr.) benämning på var särskild av de olika avdelningarna av Sverges frivilliga motorbåtskår (bildad 1915); 2NF 27: 1260(1918).
c) (tillf.) i överförd anv. En hel flottilj af kobbar och skär. Strindberg Fagerv. 10(1902).
Ssgr: (a) FLOTTILJ-BÅT. sjömil. för flottiljchef avsedd torpedbåt. VFl. 1913, s. 117. —
-CHEF.
1) sjömil. till a: chef för torpedbåtsflottilj. Flottiljchef för kustflottans tredje flottilj. Flottiljen i allmänhet är så organiserad, att flottiljchefen, en kommendörkapten, har sitt befälstecken hissadt å torpedkryssaren. VFl. 1913, s. 117.
2) (i fackspr.) till b; officiell benämning på ordförande i styrelse för avdelning av Sverges frivilliga motorbåtskår. 2NF 27: 1260(1918). —
(b) -STYRELSE. (i fackspr.) styrelse för avdelning av Sverges frivilliga motorbåtskår.
