[av fr. formidable, av lat. formidabilis, till formidare, frukta, till formido, fruktan]
(numera bl. med vardagligt skämtsam anstrykning) fasaväckande, fruktansvärd; förskräcklig, förfärlig. Rålamb Resa 66(1658, 1679). Ett drijgt och formidabelt ansvar. VDAkt. 1737, nr 443(1736). Frankrike kan med fördel underhålla en formidabel Marine. SP 1779, s. 421. En formidabel förmåga att sluka alla möjliga födoämnen. Schück Rom. 2: 187(1914). Johans okunnighet var formidabel. Bergman Markurells 166(1919).
