publicerad: 1925
FRAMTID fram3~ti2d, r. l. f. (m. Genberg VSkr. 2: 22 (1872)); best. -en; pl. (numera föga br.) -er (GR 6: 2 (1529), Högberg JesuBr. 1: 64 (1915)).
Etymologi
[av FRAM 2 o. TID; jfr d. fremtid; jfr äv. sv. o. dan. dial. (Skåne, Halland, Blekinge; Bornholm) framtid, vår (jfr: I framtiden (dvs. i våras). Benedictsson Skåne 268 (1884))]
om tid som följer efter den närvarande, i sht om ett mer l. mindre avlägset tidsrum; kommande tid; tidigast påträffat i uttr. i framtiden (se under a). Om förändringen varit lycklig får framtiden utvisa. I en icke (alltför) avlägsen framtid. En ljus l. lysande framtid. En dyster, oviss, mörk framtid. Se långt in i framtiden. Draga växlar på framtiden. Förslaget har framtiden för sig (dvs. har god utsikt att gå igenom längre fram). Utan utsikter för framtiden. Linc. (1640; under posteritas). (Mången) sträcker sitt bekymmer til en framtid, som kanske aldrig blifver hans. JIhre hos Hoffmann Förnöjs. Föret. 4 b (1752). Stod jag mig om dagen å gungande stäf, / I glans för mig framtiden låg. Geijer I. 3: 183 (1811). Der bor oväld uppå framtids tunga. Tegnér (WB) 8: 9 (1836); jfr e. O land, du tusen sjöars land, / .. Vår forntids land, vår framtids land. Runeberg 2: 6 (1847). (Konstantin den store) insåg, att framtiden hörde .. (de kristna) till. Pallin MedeltH 2 (1880). — särsk.
a) i vissa speciella uttr.: i (förr äv. uti) framtiden, i kommande dagar; längre fram i tiden, senare, framdeles. Te haffwa noger fförtæk(t) Styckir (dvs. hemliga planer) fföre Ther oss .. Tiil skada komma kunne i ffram tiden. GR 1: 118 (1523). På thett j vdi framtijden måge bekomme godhe lärde prestmen. Därs. 17: 23 (1545). Hoppets och fullkomlighetens dagar ligga i framtiden, eller äfven framom den, i Evigheten. Tegnér (WB) 7: 83 (1831). (†) i fråga om redan förfluten tid. En aff them war Gudmund Scriffuere, han bleff i framtiden Slotzfoute på Stocholm. Svart G1 44 (1561). Därs. 58. — (†) i framtider(na), i framtid, i framtiden. GR 6: 2 (1529). AOxenstierna 1: 467 (1633). 2RARP 5: 688 (1727). — både nu och i framtiden, både för närvarande o. allt framgent. GR 14: 266 (1542). — för framtiden, för all framtid, i fråga om ngt som varar l. fortfar äv. under kommande tid: allt framgent, för evärdlig(a) tid(er). Lind (1749). Man spår oss idel mörker och barbari för framtiden. Tegnér (WB) 3: 159 (1817). För all framtid bekosta rekryteringen och aflöningen. De Geer Minn. 2: 116 (1892).
b) jur. i vissa uttr. som beteckna att man på grund av bristande bevisning l. av andra skäl icke kunnat avdöma en rättssak l. döma en person: lämna saken till (l. åt) framtiden. Finner Domaren, thet fahra är om mened; lemne saken til framtiden, tå then kan uppenbar varda. RB 17: 32 (Lag 1734). Saken lemnas åt framtiden. SvFinLagt. (1883). — ställa saken på framtiden. WoH (1904). jfr i överförd anv.: Frågans ställande på framtiden. VL 1904, nr 272, s. 2. — ställa ngn under framtiden. Personer, som varda sakfällde eller under framtiden ställde för vissa förbrytelser. SFS 1855, nr 62, s. 1.
c) i genitiv i en del mer l. mindre stående uttr. där ngt betecknas ss. i särskilt hög grad motsvarande framtidens fordringar l. en förutsedd l. väntad kommande utveckling o. d. Amerika, ”framtidens land”. Denna ”framtidens religion” ligger väl ännu inom hoppets zonkrets. Ljunggren i 3SAH 2: 6 (1887).
d) om en levnads, ett lands, ett språks, en företeelses osv. kommande gestaltning l. öde (l. existens). Du får lov att mera tänka på din framtid. Man har rätt, ja man är skyldig att på en bibelöfversättning ställa höga kraf, ty hon är kallad att inverka omätligt på sitt tungomåls framtid. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 495. (Grundsatserna för tariffpolitiken) äro egnade att allvarligt hota .. den norrländska järnvägens framtid. Forssell Stud. 2: 217 (1888).
e) med tanke på de människor som komma att leva i framtiden: eftervärlden, de efterkommande. Hänskjuta till framtidens dom. Framtiden bör förskonas för de olägenheter, som närvarande tid är plågad utaf. Höpken 1: 470 (1772).
f) (i högre stil) i uttr. i framtidens bok. Läsa i framtidens bok. Nordforss (1805). I framtidens bok var det ju tecknadt, att apostlarne skulle öfvervinna cesarerna. Rydberg Sägn. 76 (1874).
g) pregnant i fråga om framtid som kommer att fylla de förhoppningar man sätter till den: framtida bärgning l. lycka l. storhet l. glans osv. Har Svenska dikten en framtid? BEMalmström 6: 25 (1840). Nya, djärfva och intressanta uppslag med framtid i sig. NordT 1886, s. 361. Carleson gjorde sig aldrig räkning på någon framtid i konseljen. De Geer Minn. 2: 175 (1892). Den yngre befolkningen, som eger att själf skapa sig en ekonomisk framtid. EkonS 2: 10 (1894). Följande år beslöt Cajanus (d. y.) att söka sin framtid vid Åbo akademi. FinBiogrHb. 316 (1896). — särsk. (vard. o. skämts.) i uttr. det (osv.) kan inte vara någon framtid, kan inte löna sig, tjänar ingenting till. Att ligga ute i sjön i sådant här väder kan inte vara någon framtid. Engström Äfv. 53 (1908).
-BILD. bild av framtiden l. ngt som tillhör denna. Profetiornas aningar och framtidsbilder. Genberg VSkr. 2: 89 (1862). —
-BLICK. blick som riktas mot framtiden o. förmår att mer l. mindre skåda in i denna o. uppfatta dess krav; framsynt blick. (Man grep sig an) att åter uppbygga staden, och detta på ett sätt, som .. visar den öppna framtidsblicken. IllSv. 1: 304 (1873). —
-DAG. (i högre stil) ofta koll. l. i pl. om en människas återstående levnad. Huru ödet må besluta / Öfver mina framtids-dar. JGOxenstierna 2: 256 (1787, 1806). Gryningen af en ny framtidsdag för det finska folket. Finland 160 (1893); jfr g. —
-DIGER. (i sht i högre stil) eg.: full av framtid; som är bestämmande l. betydelsefull för framtiden; som sträcker sina värkningar (långt) framåt i tiden. Atterbom PhilH 383 (1835). Märkliga och, som det vill synas, framtidsdigra upptäckter. Rydberg Varia 157 (1894). Renässansens framtidsdigra tid. Kjellén Storm. 1: 16 (1905). —
-DOM. särsk. jur.
2) (†) villkorlig dom. Den ”vilkorliga domen” eller den s. k. framtidsdomen. AB 1890, nr 23, s. 2. BtRiksdP 1890, 7: nr 49, s. 3. —
-DRÖM. utmålning i fantasien av ngt som man önskar o. hoppas av framtiden. BEMalmström 6: 183 (1840). Socialistiska framtidsdrömmar. 2NF 4: 1046 (1905). —
-FRÅGA, r. l. f. fråga av betydelse för framtiden. Wisén Oden 32 (1873). Det är en stor framtidsfråga denna, hur länge vi skola behöva exportera vår allra mesta malm i oförädlat tillstånd. Grimberg SvH 514 (1909). —
-HOPP. jfr -FÖRHOPPNING. Leopold 6: 358 (1823). Nytt framtidshopp och ny lifslust genomströmmade de nedböjda sinnena. Stavenow G3 22 (1901). —
-LJUS, adj. (i högre stil) som bådar l. innebär hopp om en ljus framtid. Och sista böljan krossas i bränningars larm, / som vaggat siardrömmar, de framtidsljusa, i sin barm. Rydberg Dikt. 1: 122 (1882). —
(g) -LÖFTE. löfte om en (ljus, stor l. lycklig) framtid. Stolta söner, glada framtidslöften. Hedberg Bröll. 9 (1865). Cygnæus var .. den första .. som uppfattade hvilka framtidslöften lågo i denna ännu omogna dikt (dvs. Runebergs ”Elgjakten”). Söderhjelm Runebg 1: 135 (1904). —
(g) -LÖS. (föga br.) som är utan framtid. Berg MedTop. 205 (1853). Vid .. (K. XII:s) död stod Sverige, som troget följt honom, äfven framtidslöst. Lysander Föredr. 50 (1855). —
-MAN, m.
1) (†) man som blott tänker på att säkerställa sin framtid, karriärist. Fryxell Ber. 11: 19 (1843). De många, som voro missnöjda med den närvarande styrelsen, önskade naturligtvis regentbyte så snart som möjligt. Sådana framtidsmän funnos af många slag. Därs. 15: 12 (1848).
2) (föga br.) man vars blick särskilt är riktad mot framtiden (o. som önskar ändring av det bestående), framstegsman. De bragdlystna framtidsmän, som trodde sig kunna genom brådskande kraftåtgärder återställa Sveriges öfvervigt i norden. Malmström Hist. 2: 146 (1863). Rundgren i 3SAH 8: 131 (1893). Wirsén Därs. 11: 198 (1896).
3) till g: man som lovar att bliva ngt stort i framtiden. Wingård Minn. 3: 5 (1846). En af vår armés framtidsmän. Wieselgren Samt. 209 (1880). —
-MUSIK. [efter t. zukunftsmusik] urspr. vedernamn på den av Richard Wagner representerade riktningen inom musiken; numera vanl. i överförd anv. om mer l. mindre ovissa framtidsmål o. d. Möller Mus. 54 (1880). Dessa engelska arbetarledare .. nöja sig (icke) med att endast bjuda på hypotetisk framtidsmusik. Steffen ModEngl. 101 (1893). Emellertid fingo perserna ett parlament, något som för kineserna ännu är framtidsmusik. PT 1907, nr 58 A, s. 2. —
-MÖJLIGHET~002 l. ~200. nästan bl. i pl. EHTegnér i UVTF 12: 32 (1875). I politiskt, socialt och kommersiellt afseende är Mexiko en ny värld med oerhörda framtidsmöjligheter. PT 1904, nr 230, s. 3. —
-PERSPEKTIV. perspektiv i vilket man ser framtiden; framtidsutsikt. Wallin Vitt. 2: 56 (c. 1820). Tanken på att .. afbryta den bana, som redan öppnat ett lysande framtidsperspektiv, plågade honom. Roos Skugg. 144 (1891). —
-PLAN, r. l. m. plan för framtiden; i sht i pl. Lehnberg Pred. 1: 134 (c. 1800). Rik på initiativ och framtidsplaner. FinBiogrHb. 1912 (1902). —
(g) -PLATS. befattning vars innehavare har utsikt till en god framtid. En ung man med 8 års praktik i pappers engrossaffär söker sig passande framtidsplats. GHT 1895, nr 234, s. 4. —
-RIK. (numera föga br.) som lovar mycket för framtiden; som har rik framtid; jfr -DIGER. Ädla och framtidsrika kulturfrön. Topelius 23: 44 (1843). Flere af nutidens mest framtidsrika unga män. Bremer GVerld. 1: 181 (1860). De stora, delvis ouppodlade, men framtidsrika staterna (i väster). Koch EmigrLand 27 (1910). —
-STAT. [jfr t. zukunftsstat] Guds tjenare David, som .. skulle föra spiran i den israelitiska framtidsstaten. NF 4: 914 (1881). Socialismens framtidsstat. Wisén Tal 22 (1881). —
-TANKE. tanke som rör framtiden l. vars förvärkligande hör framtiden till. Bremer Dal. 87 (1845). Beskow (framkastade) den framtidstanken, att akademien borde .. verka .. äfven genom föreläsningar öfver den fosterländska vitterheten. Ljunggren SAHist. 2: 185 (1886). —
-UTSIKT~02 l. ~20. utsikt för framtiden; i sht i pl. SvT 1852, nr 193, s. 2. Franzéns framtidsutsigter voro ännu ovissa. Wirsén i 3SAH 2: 208 (1887). —
-ÖDE. öde för framtiden, framtida öde. PoetK 1820, 2: 16. När vinterns snötäcke utbredde sig öfver Finland (år 1808), var dess framtidsöde afgjordt. Schybergson FinlH 2: 358 (1889).
Avledn.: FRAMTIDA, oböjligt adj. som hör till l. har avseende på framtiden, i framtiden, framtids-; kommande, blivande; nästan bl. i attributiv ställning. För framtida behov. Framtida storhet. Byggnadens framtida bestånd. Möller (1790). Naturvetenskapens .. framtida utveckling. Agardh Bot. 1: 81 (1830). Det blifver en framtida undersökning förbehållet att närmare utreda (osv.). 1MinnNordM X. 3: 11 (1885). särsk. (föga br.) substantiverat i n. sg. best.: framtiden, vad som hör till framtiden o. d. Wikner Tank. 206 (1872). Strax efter förlofningen hade gubben .. börjat orda om det framtida. Lindqvist Dagsl. 3: 85 (1904). —
Spoiler title
Spoiler content