FRANSÄS fraŋsä4s, stundom fran-, r. (m. Sundén(1885), Hahnsson(1896); f. Berndtson(1880)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr ofta med mer l. mindre noggrann fransk stavning. — fransäs 1843 osv.)
Etymologi
[jfr d. francæse, t. française. Ordet, som formellt är fr. française, fem. till français, av ffr. françois (se FRANSOS), användes bl. utanför Frankrike ss. beteckning för fr. contredanse o. torde urspr. vara antingen en utanför Frankrike bildad motsvarighet till sådana fr. namn på danser som anglaise, polonaise l. en ellips för ett utanför Frankrike i förtydligande syfte användt uttr. contredanse française]
benämning på en från Frankrike härstammande sällskapsdans som i sin numera brukliga form utföres i 5 turer av ett flertal mot varandra, i allm. i fyrkant uppställda par; musikstycke vartill fransäs dansas l. förr dansats. Bjuda upp till fransäsen. Dahlgren 2Ransäter 147(i handl. fr. 1843). Balettmästaren A. Selinder .. (införde) i Sverige .. française'n, som han här utbytte mot den förut allmänt brukliga kadriljen. Lundin StockhMinn. 1: 274(1904).
