[sv. dial. (Västergötl.) funka (Hof DialVg. 123(1772)), pråla, prunka (särsk. med dyrbara kläder); jfr d. funke, gnistra, stråla; av t. funken, till funke(n), gnista; jfr FUNKLA]
(†) kasta gnistor; lysa grant, prunka; tindra. Sathanas .. haffuer funkat om kring sigh medh Ögonen. PJGothus Huber 99(1605). Thet andra (livréet) utaf blått sammet .. med helt fina stora galloner på wthaff luter silffuer, något litet silke mitt wthi, funkar myket ståteligen. Ekeblad Bref 1: 53(1650; rättat efter hskr.). Iag seer the Himla-Blås .. / .. på wjda Himlen funka. Spegel GV 153(1685). — särsk. bildl., i fråga om glansfullt liv l. levnadssätt: glänsa, stråla, blomstra; slå på stort. När Himlen hade mig med mycket godt beskiänkt / Då funcka', pruncka' iag, iag armer, obetänckt; / Jag öste, slöste fort, trodd ey, det skull' bli alt. SColumbus Vitt. 72(c. 1670). Tin Hegn / Beskärme thetta Paar, at thet må fruktbart Funka. Lucidor (SVS) 207(1672).
