GÖRJA, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[sv. dial. görja, gyttja, röra, nor. gyrja, dyjord; avledn. av stammen i GORR]
(†) gyttja, dy; äv.: hoprörd massa, blandning. Man mener .. att thett (dvs. firmamentet) skulle wara himmel och vatn ihop, såsom en giöria. Luth Astr. 3 b (1584). IErici Colerus 1: 69 (c. 1645).
Avledn.: GÖRJOG, adj.; n. -ogt l. -ot. [sv. dial. görji (Smål.), gyrjoger (Finl.)] (†) gyttjig, dyig. IErici Colerus 1: 171 (c. 1645). Giörjot och orent Watn. Därs. 2: 50. Därs. 129.
SAOB
