GAVOTT gavot4, r. (f. ÖoL(1852)); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr vanl. skrivet på fr. sätt gavotte. gavotta 1802—1808)
Etymologi
[av fr. gavotte, av prov. gavoto, av prov. gavots, pl., öknamn på alpinvånarna i Sydfrankrike]
dans. o. mus. benämning på en från Provence stammande dans i relativt livlig 4/4 takt, liknande menuett; äv. om musik till denna dans o. om musikstycke i denna danstakt, ofta ingående i en svit. JRudhelius(1662) i 2Saml. 35: 222. Lustwin Danszar en Gavott mäd de 5. Sinnerne. Columbus BiblW K 1 a(1676). Gavotten upphörde i Stockholm, såsom sällskapsdans, under det första tiotalet af detta århundrade. TDanskonstV 1849, s. 4.Snoilsky 2: 24(1881).
SAOB
