GERUNDIUM jerun4dium l. 0302 (geru´n-dium Weste; jerúnndiumm Dalin), n.; best. -iet; pl. -ier. Anm. I ä. tid användes den lat. pl. -ia. Cellarius LatGr. 26 (1703), Dalin 2: 766 (1855).
Etymologi
[av lat. gerundium, till gerere, utföra (jfr GEST)]
språkv. i den latinska grammatiken: sammanfattande benämning på de oblika kasusformerna av den ss. substantiv använda infinitiven; förr äv. om liknande l. motsv. form i andra språk. Björkegren 1402 (1784). Gerundium bör gerna undvikas. Såsom: till vinnande af ett ändamål. Heldre: att vinna det. Ödmann AnvPred. 3 (1812). Törnebladh o. Lindroth 181 (1881).
Ssg: GERUNDIUM-FORM; pl. -er. språkv.
Avledn.: GERUNDIAL, adj. språkv. jfr: Qvasigerundiala bildningar med till .. t. ex. så till sägandes. Rydqvist SSL 1: 415 (1852).
