SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GISPA, v. -ade. vbalsbst. -ning.
Etymologi
[sv. dial. gispa, gapa, gäspa; sidoform till GÄSPA]
(†)
1) öppna munnen, gapa. Då gispadhe huusquinnan och sadhe. BtFinlH 2: 256 (1566). (Fiskarna i lektiden) leka med Fänorne, plaska med Stjerten, gispa med Munnen. SvSaml. 5: 249 (1765).
2) kippa (efter andan). (Man) gispar efter andan, just som en menniska gör i dödskamp. Nyblom Twain 1: 167 (1873). Därs. 2: 177 (1874).
3) gäspa. Linc. (1640). (Han) Sätter sig på sin Län-Stol, räcker sig och gisspar. Modée FruR 83 (1738). Dalin Vitt. 5: 207 (c. 1753).
Särsk. förb.: GISPA TILL. (†) till 3: gäspa till. Livin Kyrk. 132 (1781).
Spoiler title
Spoiler content