publicerad: 1929
GLADLIG gla3dlig2 l. GLADELIG gla3delig2, adj. -are ((†) superl. -st RP 4: 161 (1634)). adv. = (numera bl. ngn gg starkt arkaiserande, Stiernhielm Fägn. 112 (1643, 1668), Östergren (1924)), -A, -EN, -T.
Ordformer
(glad- 1635 osv. glade- 1526 osv. -ligit, n. o. adv. 1529—1700)
Etymologi
1) (numera nästan bl. i arkaiserande spr., i sht i folkvisestil; se dock c β) = GLAD, adj. 1; utom i a numera bl. i predikativ ställning. Edre Drengier och Piger gå vtan sorg, fridlige och gladelige wt i marken, opå theris arbete. GR 12: 254 (1539); möjl. adv., se c. Herre se migh nådigt an, / At jagh för tigh framgåå kan, / Lof och tack tigh gladlig bära. Ps. 1695, 405: 14. Den gyllne pokal / Går kring bland den gladliga skara. Hedborn 2: 12 (1811). Så gladelig / han leker på de gyllene strängar. Melin Prins. 24 (1885). Han gick in i boden och kom ut gladelig i hågen och viss om en lycklig stund. Rydberg Varia 276 (1886, 1894). — särsk.
a) om sinne l. hjärta o. d. Lælius Jungf. E 4 b (1591). Medh ett gladheligit Hiertta. RARP 4: 285 (1649). Ho är, som oss vill stå emot, / När han (dvs. Gud) oss sjelf försvarar? / Vi äre då vid gladligt mod. Ps. 1819, 227: 6. Wallin 2Pred. 1: 174 (1821).
α) = GLAD, adj. 1 c α. Gladelig sång. Leyoncrona Vitt. 175 (1679). I detsamma hördes en gladlig drill, och upp flög lärkhanen, liksom ur jorden. Forsslund Djur 67 (1900). Gellerstedt Hemtr. 23 (1905).
β) = GLAD, adj. 1 c γ. Ett gladeligit gestebodh. Svart G1 136 (1561). Hvilken gladelig tid blir då icke för Er och mig! Dalin Arg. 2: 63 (1734, 1754). Söderhjelm Runebg 1: 180 (1904).
c) ss. adv.: gladt, med glädje, med gladt sinne l. hjärta. OPetri MenFall G 5 a (1526). (Han) vndfick honom gladheliga (i sitt hus). Luk. 19: 6 (NT 1526; Bib. 1917: med glädje). Lät osz frögdas, gladlig siunga. Ps. 1695, 170: 1. I morgon med soln, kamrater! / vi bryta gladligen mangrannt opp. Sturzen-Becker 6: 180 (1868). Medan .. (mön) väntar, spinner hon gladeligt och sjunger om sin kämpe. Heidenstam Folkung. 1: 91 (1905). — särsk.
α) (†) muntert; uppsluppet. Hunden .. språng och skickadhe sigh gladheligha. Tob. 11: 9 (Bib. 1541). Flaggorna i hamnen fladdrade gladeliga i morgonflägtarne. Bremer NVerld. 3: 206 (1854).
β) (vard., fullt br.) med avbleknad bet.: ogenerat, oförskräckt; utan tvekan; lätt o. ledigt. Han trampar gladligen på i ullstrumporna. Han går gladligen ett par mil om dagen. Hon gick gladligen igenom i examen. Hvar och en Svänsk undersåte kan dristigt och gladelige våga, at i tal och skrift framställa och föreslå hvad nyttigt, sant och uplysande vara kan. SP 1778, s. 46 (sannol. felaktigt för gladeliga l. gladeligen). En förklaring, hvari han gladeliga försvarar sitt beryktade intrigbref. GHT 1895, nr 216, s. 2. Detta tydliga bevis på att Lauth och Gribelin vittnade falskt lät den partiska domstolen gladeligt passera. Därs. 1898, nr 224 A, s. 2.
γ) övergående i bet.: gärna, beredvilligt; jfr GLAD, adj. 1 k. GR 8: 32 (1532). Gladeligen våga lif och blod. Fryxell Ber. 2: 200 (1826). Med dessa män / vi gladliga stå eller falle. (Cavallin o.) Lysander 174 (1867). Björkman (1889).
2) (†) = GLAD, adj. 2. Euangelium är jtt gladelighit bodhskap. OPetri 2: 371 (1529). En gladelig tidende. GR 9: 50 (1534). Gack vth af tin paulun, / Och se een gladelig syn. Ps. 1695, 116: 5. Ingenting ljufligare, .. gladeligare kan jag af eder höra tillbaka. Wallin Rel. 4: 233 (1837).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content