SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GNOL gnω4l, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr sv. dial. gnol, sång som gnolas; vbalsbst. till GNOLA 1 b]
(tillf.) gnolande. Schultze Ordb. 1557 (c. 1755). Två flickor .. vandrade under prat och gnol varsamt ut på ett par stenar. Sjöberg Kvart. 168 (1924).
Spoiler title
Spoiler content