publicerad: 1929
GRÅSTEN grå3~ste2n, r. l. m.; best. -en; vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. (i bet. 2 o. ngn gg i bet. 1 om olika slag av gråsten) -ar, äv. (i måttsbestämning efter ord som uttrycker flertal, numera knappast br.) = (BoupptSthm 26/3 1670 (: 3000 Gråsten)).
1) sammanfattande benämning på de till urbärget hörande, ofyndiga, ofta gråaktiga bärgarterna, i sht granit o. gnejs; förr äv. innefattande andra l. samtliga (gråaktiga) bärgarter i den fasta bärggrunden; jfr GRÅBÄRG 1. VarRerV 40 (1538). På Gottland giöra de ej qvarnstenar af sandsten utan af gråsten. Linné Stenr. 21 (c. 1747). Det är merkvärdigt, at här öfverst på kullen (dvs. Kinnekulle) skall finnas endast gråsten. Dens. Vg. 35 (1747; om trapp). Til vattenbyggnader är gråsten mycket varagtig. Linderholm 2: 220 (1803). I gråstensbergen finnas inga försteningar. Derför tror man, att gråstenen funnits på jorden redan förrän vexter och djur varit till. Topelius Lb. 1: 108 (1860). LfF 1910, s. 62.
2) sten (block, skärva, flisa o. d.) av gråsten (i bet. 1); fältsten, klappersten; ofta ss. koll. GR 16: 712 (1544). I Läkkö för Huset är en gråsteen som altijdh är våt och aldrigh torr. Bureus Suml. 36 (c. 1600). Wallerius Min. 147 (1747). Muren var upptrafvad af flat gråsten. Læstadius 1Journ. 437 (1831). Till salu: Några lass stensättesten samt annan gråsten. LdVBl. 1846, nr 40, s. 4. Klintberg Gotl. 23 (1909). — särsk. (vard., skämts.) i uttr. simma l. flyta som en gråsten, för att angiva fullkomlig saknad av sim- l. flytförmåga. Hoppe (1892). Landsm. XVIII. 10: 18 (1901).
Ssgr: (1) GRÅSTENS-ART. (numera mindre br.) En sten af hård gråstensart. Linné Ungd. 2: 354 (1734). Rinman 1: 116 (1788). —
(1) -FLISA, äv. (bl. ss. koll., men då alltid) -FLIS. flisa av gråsten; äv. ss. koll. OxBr. 11: 784 (1640). —
(1) -HALL. (numera knappast br.) gråstenshäll. Landsm. 2: XLIV (i handl. fr. c. 1722). BotN 1881, s. 195. —
(1) -HÄLL. (bärg)häll av gråsten. Peringskiöld MonUpl. 228 (1710). Ur Smålands gråstenshällar / Hans fåle gnistor sprängt. Snoilsky 2: 59 (1881). En kista af kantställda gråstenshällar. VgFmT II. 6—7: 56 (1907). —
(2) -KYRKA. kyrka uppförd av gråsten. VgFmT II. 1: 68 (i handl. fr. c. 1670). Fornv. 1924, s. 309. —
(2) -LAV. bot. lavarten Lecanora cinerea Lin. (vilken växer på gråsten); jfr ASKGRÅ-LAV. Fries Ordb. 67 (c. 1870). Lundell (1893). —
(2) -MUR. jfr -KYRKA. BoupptSthm 14/5 1673. Gråstens-murar, muras på 2ne sätt, antingen med eller utan bruk. König Mec. 106 (1752). Uppl. 1: 480 (1905). —
(2) -MURNING. byggn. murning av gråstensmur. Stål Byggn. 1: 244 (1834). Juhlin-Dannfelt 35 (1886). —
(1) -SKÄRVA, äv. (bl. ss. koll., men då alltid) -SKÄRV. skärva av gråsten; äv. ss. koll. Lundberg Träg. 161 (1754). Macadamisering består deri, att man lägger gråstensskärf en fot djupt eller mera öfver hela vägen. SvT 1852, nr 19, s. 4. TT 1896, Byggn. s. 89.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content