GUSTAVIAN gus1tavia4n, äv. gustav1-, m.||ig.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[med avs. på bildningssättet jfr BOSTRÖMIAN m. fl.]
(i fråga om förh. under slutet av 1700-talet o. början av 1800-talet) person (i sht politiker l. författare) som var anhängare av Gustav III o. hans styrelsesätt l. den av honom omhuldade litterära smakriktningen o. d.; efter Gustav III:s död äv.: medlem av oppositionen mot Reuterholms styrelse; efter Gustav IV Adolfs avsättning äv.: person som strävade för l. önskade kronans bevarande åt dennes ätt. Crusenstolpe Mor. 6: 482 (1844). För några är hon (dvs. fru Lenngren) damen, i hvars hus / Gustavianer komma och frondera. Snoilsky 4: 70 (1887). Grimberg SvH 484 (1909).
