GUSTAVIANSK gus1tavia4nsk, äv. gustav1-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-nisk 1644—1764. -nsk 1756 osv.)
adj. till GUSTAV ss. namn på vissa sv. konungar.
1) som har avs. på den av Gustav I grundade vasaätten; förr ofta i uttr. den gustavianska familjen o. d., vasaätten, numera nästan bl. hist. i uttr. (de) gustavianska arvegodsen, de privata jordegendomar som Gustav I vid sin död 1560 efterlämnade. Then Eedzplicht, som .. (ständerna) then Gustavianiske familien äre medh förbundne. RARP 3: 415 (1644). Gustavianska Arfve-Godsen. Botin Hem. 2: 199 (1756). jfr Forssell G2A 6 (1894).
2) som har avs. på Gustav III o. hans tidevarv samt därunder florerande litteratur o. konst; jfr GUSTAVIAN. Det Gustavianska Regerings-sättet. SP 1778, s. 67. Den gustavianska tidens klarhet, fina vett, dess spirituella behag och stränga formsinne. Warburg Snoilsky 392 (1905). — särsk. (i sht konsth.) om den under Gustav III:s regering allmänna konststil som (motsvarande den fr. Louis XVI-stilen) i tiden faller mellan rokoko- o. empirestilarna o. utmärkes av antikiserande formspråk, raka linjer, smäckra former o. svala färger. Gustaviansk stil. Gustaviansk säng, (i gustaviansk stil gjord) soffliknande utdragssäng med hög rygg; jfr GUSTAVSSÄNG. En Gustafviansk Säng. DA 1793, nr 79, s. 3. Erixon Möbl. 1: XXVI (1925). Gustaviansk stil i dess tidigare form. (1926; boktitel).
