HÄROMKRING4~01 l. 104 (häromkri´ng Weste; hä´r-åmmkrinng o. häråmmkri´nng Dalin), äv. (numera i sht vard.) HÄRIKRING4~01 l. 104, adv.
1) (i skriftspr., mindre br.) omkring denna (sak) l. detta (föremål o. d.). Han tog på sig en vargskinnspels och häromkring knöt han ett skärp. Dalin (1852).
2) omkring detta ställe l. denna ort; här i trakten, här i närheten. I trakten häromkring. Ath the mågha gå bort j byianer och torpen här om kring ligiandes och köpa sich brödh. Mark. 6: 36 (NT 1526). (Växten) Valisneria fins ej härikring. CAlströmer (1762) hos Linné Bref I. 3: 55. Lybeck Dikt. 1: 169 (1890). —
