HEREDITÄR he1reditä4r l. her1-, l. -æ4r, l. 0104, adj.; adv. -T. (förr med mer l. mindre fr. stavn.)
Etymologi
[jfr t. hereditär, eng. hereditary o. fr. héréditaire; efter lat. hereditarius, till hereditas (se HEREDITET)]
naturv. o. med. om fysisk l. psykisk egenskap, sjukdom o. d.: förvärvad gm arv, ärvd; ärftlig. PH 11: 266 (1777). Hereditära anlag. PT 1897, nr 246, s. 3. Missbildningens .. hereditära uppträdande. 2NF 18: 658 (1912).
Ssg: HEREDITÄR-SYFILITISK. med. Berättelse om hemmets för hereditärsyfilitiska barn .. verksamhet. (1901; titel).
SAOB
