INDUSTRIALISM indus1trialis4m l. 101—, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. industrialismus, eng. industrialism, fr. industrialisme; till INDUSTRI 3]
produktionsordning i vilken (stor)industri ingår ss. en bestämmande huvudfaktor; av industri o. industriella intressen behärskat samhällstillstånd (ofta med tanke på därav framkallade ekonomiska, sociala o. politiska missförhållanden). Frey 1850, s. 414. Krisen, såsom en periodiskt .. återkommande affärsstockning, är .. något för industrialismen och den fria marknaden karakteristiskt. Fahlbeck Stånd 81 (1892). Industrialismen .. alstrade (i Europa) en klasskamp som blef alltmera förbittrad. Vasenius Samkänsl. 66 (1901). Essén Eur. 22 (1926). — särsk., med föraktfull innebörd, om fabriksmässig massproduktion av skönlitteratur, konst o. d. (jfr INDUSTRI 3 a). Den literära industrialismen är ej längre okänd hos oss. Framtiden 1877, s. 77.
