INGÄLD in3~jäl2d, r. l. f. (m. Dalin(1852)) ((†) n. G1R 2: 136(1525: ingel, pl.), KyrkohÅ 1922, s. 327(1648: ingiäl, pl.)); best. -en; pl. -er (G1R 12: 195(1539) osv.) (ss. n. = (G1R 2: 136(1525), KyrkohÅ 1922, s. 327(1648)). Anm. Möjligen höra äv. åtskilliga av de äldsta exemplen på pl.-formen -er till en sg. med neutralt genus); förr äv. INGELDE, n.; pl. =.
[fsv. ingiäld, ingel (m. fl. former) n.; av IN o. GÄLD, sbst.1; jfr d. indgæld, isl. inngjald]
(numera bl. vid skildring av ä. förh.) inkomst(er); ränta; avkastning; särsk. om ngt som inflyter till kronan l. stad l. annan samfällighet; i sht i pl. Cronones jngeldh. G1R 1: 224(1524). När tolfmän skulla Räkna om sochnenes ingeldh. ÅngermDomb. 1647, s. 108. Hvar som svikeliga drager under sig Kronones ingäld; stånde dubbelt tiufsrätt. MB 45: 1(Lag 1734). Andelen i lösen för Skåne, till säkerhet för hvilkens erläggande ingälderna af Helsingland och flere andra landskap blefvo förpantade. Widmark Helsingl. 1: 86(1860). (Landslagen stadgade) att konung ej egde förminska rikets ingälder för sin efterträdare, utan att denne i så fall egde återkalla det afsöndrade. 2NF 22: 1144(1915).
