[av it. ingolfarsi, eg.: infara i en golf, inlåta sig på ngt, störta sig i ngt, till in- (se IN-, pref.1) o. golfo (se GOLF, sbst.1); jfr fr. s'engouffrer]
(†) i uttr. ingolfera sig i ngt, inlåta sig på ngt. Att såsom E. M:ttz och dess Stats säkerhett intett synes wahra till drägeligitt, sigh någott widt medh dedh partiett (dvs. de kejserliga) vtti någon estroict wänskap heller förbundh att ingolfera (osv.). SBielke(1637) i HSH 7: 108.
