INKOMMENSURABEL in1komän1sɯra4-bel, äv. iŋ1-, l. 010—, adj. -bla. adv. -T.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -com(m)-)
Etymologi
[jfr t. inkommensurabel, eng. o. fr. incommensurable, av mlat. incommensurabilis, av lat. in- (se IN-, pref.2) o. commensurabilis (se KOMMENSURABEL)]
1) mat. om två l. flera storheter l. om en storhet i förhållande till en annan: icke mätbar(a) med samma mått; förr äv. i uttr. inkommensurabel kvantitet o. d., om irrationell kvantitet angiven med siffror. När en irrationäl quantitet utföres i tal, såsom √5, kallas hon incommensurabel. Palmquist Alg. 3: 4(1749). Björling Alg. 1: 238(1843). Bergroth Geom. 83(1876).
2) i överförd anv.: ojämförbar, väsensskild, oensartad; förr äv.: i uttr. inkommensurabel med ngt, ojämförbar med ngt, väsensskild från ngt. Det högsta och ädlaste i lifvet blir ändå alltid en storhet inkommensurabel med penningarna. De Geer Hjertkl. 160(1841). (Undervisnings-)metoder med olika mål äro inkommensurabla. Verd. 1891, s. 286.2NF 18: 1477(1913).
