INKOMMODERA in1komωde4ra, äv. iŋ1-, l. 01—, l. -od-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade (ipf. -erte, mera sällan sup. o. p. pf. -ert, i vissa trakter av Finl., vard., Porthan BrefCalonius 284(1796: incomodert, sup.); jfr Bergroth FinlSv. 76(1916)). vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(förr vanl. skrivet -com(m)-)
Etymologi
[jfr t. inkommodieren, eng. incommode, fr. incommoder; av lat. incommodare, bildat till incommodus (se INKOMMOD)]
(numera bl. ngt ålderdomligt) med personligt, förr äv. sakligt obj.: vara till besvär l. i vägen l. till hinders för, vålla besvär l. obehag l. olägenhet, orsaka omak, besvära, ”genera”; störa, oroa; ofreda. RP 1: 212(1629). (Ingenting) förhindrar .. at hafwa stora Stycken uti Vthanwärket til at incommodera Fienden uti desz Arbete. Rålamb 8: 156(1691). På det (de turkiska kvinnorna) icke skola inkommoderas af kiölden, kasta de öf:r sig een tröja. KKD 5: 283(1711). Uret går med stora fjädrar, och incommoderas aldrig af Skåpets öpnande eller tilslutning. DA 1771, nr 43, s. 3.Hellström Lekh. 12(1927). — särsk.
a) (†) om sjukdom, illamående o. d.: besvära, ansätta, göra ”opasslig”; oftast i pass.; i p. pf. äv. med bestämning angivande organ vars funktionsförmåga nedsatts gm sjukdom l. krämpor; äv. i p. pf. ss. adj.: ”opasslig”. Ekeblad Bref 2: 298(1662). (Mazepa) är en man om 63 åhr, incommoderad af podagra. KKD 6: 159(1708). Inkommoderad i fötterna. Tersmeden Mem. 1: 86(c. 1780). Någon rörelse i gallan, samt tilstött colik, hafva incomodert henne. Porthan BrefCalonius 284(1796). Professor Aurivillius .. drack så många skålar i bischoff, att han dagen efter var något inkommoderad. MoB 10: 138(1824).
b) (föga br.) refl.: göra sig besvär l. omak. Andersson(1845). Fru Fatmes håg / var icke just att sig inkommodera. Sturzen-Becker 4: 11(1862). Östergren(1929).
