publicerad: 1933
IN ssgr (forts.; jfr anm. sp. 274):
IN-RYNKA, v. -ning. handarb. gm bildande av rynkor minska längden l. bredden l. vidden av (ngt). NJournD 1859, s. 75. Berg Handarb. 34 (1873). Den undre ärmkanten skall .. inrynkas till .. manschettbredd. Sömnadsb. 73 (1915). —
1) råd, tillstyrkande, inrådan (se -RÅDA avledn.). Tractera medh Pohland medh Ständernes ja, samtycke och inrådh. RP 5: 213 (1635). Sjöl. 1667, Red. 8.
-RÅDA, -an (se avledn.), -ande (se avledn.), -ning (se avledn.); -are (†, Sjögren 681 (1775, 1795)). [jfr t. einraten] (Anm. Enl. Dalin (1852) brukas ordet ”merendels i elak mening”) med personobj. l. utan angivande av den som erhåller rådet: råda, tillstyrka; tillråda (ngn ngt); äv.: övertala, locka, förleda; numera bl. ngn gg med inf. (inledd av att), förr äv. med bestämning inledd av prep. till l. med att-sats l. av frågeord inledd sats. Inrådde hans Excell:tz, at academien skulle kiöpa godz och hemman. Annerstedt UUH Bih. 1: 387 (i handl. fr. 1647). LandtMarskalken sade .., att uthskåttet wela det referera samptl. Ridderskapet, och så mycket dem tillstår inråda der till. RARP V. 2: 79 (1655). När the .. inrådde Konungen hwad han giöra skulle. Rudbeck Atl. 1: 218 (1679). Nu haf(ve)r iagh giort .. min största flijt att inrådha ächtaförbundet. VDAkt. 1702, nr 122. Eders Konglig Majestät tackar iag underdånigst, som .. inrått min Kiäre Syster bivista rådslagen (dvs. rådets förhandlingar). Carl XII Bref 355 (1714). Som bönderna voro timide, inrådde af Borgarne i Umeå, blef han (dvs. undersökaren) galet vist på andra berg (i vilka ingen malm fanns). Linné Skr. 5: 76 (1732). Jacob Ulfson inrådde Sten Sture att bifalla och främja detta val. Strinnholm Vas. 1: 197 (1819). Inråda en något ondt. Dalin (1852). Då inråddes husbonden att gå ut. Norrl. 14: 61 (1926). särsk. (†) i överförd anv., med sakligt subj. (Regeringen) hafwer, effter som tijden och beschaffenheten hafwer inrådt, åthschillige ordres till Legaterne låtit afgå. RARP 8: 170 (1660). Till det femte inråder dryckenskap att lida ingenting, hvarken ord eller gerning: betala ondt med dubbelt värre, och baktala de oskyldiga. Afzelius Sag. 3: 62 (1841).
Avledn.: inrådan, r. l. f. råd, tillstyrkande, uppmaning; numera bl. i uttr. på ngns inrådan. Ej Fiender, ej Förrädares inrådan har värkat de Beslut vi fattat. AdP 1789, s. 940. På Nansens inrådan (användes) renar såsom kälkdragare tvärs över Västspetsbergen. SvD(A) 1928, nr 165, s. 22.
inrådande, n. (†) inrådan. Medh hennes .. inrådande. OxBr. 3: 278 (1632). På hans inrådande. Dalin (1852).
inrådig, adj. (†) som innebär ett råd. Meddela de höga Herrar wår inrådige wälmening öfwer 6. Hufwud-Fråge-Puncter. Stiernman Riksd. 922 (1635).
-RÅKA, v. (numera knappast br.) plötsligt l. händelsevis komma in, råka in (i ngt l. ngnstädes). Östergren (1929).
a) i lokal bem. Konungssohn .. inråkar utij samma sahl, derest fougel Phenix satt utij en kostelig buur fången. HNorijn (1701) i Landsm. XI. 1: 112. Okunnig om vår kusts beskaffenhet, / Var fienden inråkad i ett fjällpass. Atterbom LÖ 2: 308 (1827).
b) (†) bildl. Jagh .., som i een sådan olycko skulle kunna inråka. VDAkt. 1651, nr 131. Ridderstad Samv. 2: 191 (1851). särsk. (†) i p. pf., pregnant: som råkat i (stor) skuld, ”insyltad”. Huru skall jag hinna någonsin komma utur skulden, som för uht är hos Min K. Broder så diupt inråkad. Linné Bref I. 4: 173 (1752). —
-RÄCKA, -ning. räcka l. sträcka in (handen l. ngt som hålles i handen, l. huvudet o. d.); inlämna (ngt). PPGothus Und. O 3 b (1590). Sven (skär), med tillhjelp af den inräckta sabeln, .. af sina band. PoetK 1822, s. 109. Wachtmeister Tur. 9 (1876, 1885). WoJ (1891). —
1) (föga br.) rägna in (på ett ställe som eg. borde vara skyddat mot rägn). Linc. Nn 4 b (1640). Lind (1738). Till följd af inregning skadade tak. MeddSlöjdF 1896, s. 59.
2) (ngt vard.) i uttr. vara l. bliva inrägnad ngnstädes, på grund av rägn icke kunna l. vilja begiva sig bort från en plats. Leopold (1778) i 2Saml. 6: 147. Lyckligtvis är jag inregnad på Alvastra gästvänliga turisthotell. TurÅ 1906, s. 42. —
1) upptaga l. medtaga (ngt) i en (samman)räkning, medräkna, inberäkna, inbegripa. G1R 4: 213 (1527). Jag .. lefwererade till allt i Mitou warande manskapp af regementet .. 190 par (skor), underofficerarnes med inreknadt. KKD 1: 115 (1707). Pastoraten i riket äro .. med inräkning af 17 garnisonsförsamlingar, sammanlagdt 1,387. Aldén Medb. 2: 103 (1896).
2) vid inläggande l. inlämnande av föremål ngnstädes l. insläppande av personer l. djur räkna (dessa) för att kontrollera antalet, räkna in. PH 5: 3458 (1752). Vid den öppna dörren stod förrådsförvaltaren färdig att mottaga arbetslaget och inräkna verktygen. Quennerstedt Torneå 1: 92 (1901).
3) (†) vid mottagande av pänningar o. d. räkna (dessa), räkna o. uppbära (pänningar). VRP 1645, s. 72. Därs. 7/3 1726. —
-RÄNNA, v.
1) (vard.) löpa l. springa in; i sht i p. pr., särsk. i förb. komma inrännande. (De) kommo inrännandes, då syndabekännelsen läses, med största buller och förargelse. Hagström Herdam. 3: 112 (cit. fr. 1688). WoJ (1891; angivet ss. vulgärt).
2) (numera föga br.) stöta l. driva (ngt) in. Hans förmätna hand våldförde den helgade stoden / Och inrände sitt brottsliga spjut i dess timrade sida. Adlerbeth Æn. 35 (1804). Johansson HomIl. 22: 326 (1848). WoJ (1891).
Spoiler title
Spoiler content