INVÄNDIG in3~vän2dig, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr fsv. invändelika, adv.; liksom d. indvendig av mnt. inwendich l. t. inwendig, till in (se IN) o. wenden (se VÄNDA, v.)]
1) i allm.: som är vänd l. vetter åt den inre sidan av ngt l. befinner sig i det inre av ngt; inåtvänd, inuti belägen l. förefintlig, inre; ss. adv.: i det inre, inuti, innantill. Invändig vägg-, takbeklädnad. Invändiga valv, murar (i ett hus). Ett kärls invändiga diameter. Måla invändigt. En Bröstwärns inwändiga kant. Wärnskiöld Fortif. B 3 b (1673). (Bengt Oxenstierna lät) förse rummen (på Rosersberg) invändigt med en dyrbar möblering. SGSchyberg i 2SAH 12: 281 (1827). Värd sprang stormande opp och reglade dörren invändigt. Tegnér (WB) 9: 154 (1841). Skärmen (på hatten) är invändigt fodrad med ljusgrönt crêpe. SthmModeJ 1854, s. 25. Invändiga afståndet mellan en axels två hjulringar skall vara (osv.). SFS 1905, nr 40, s. 14 (i fråga om järnvägsvagnar). — särsk.
a) (i sht i fackspr.) i utvidgad l. överförd anv.: som gäller det inre av ngt l. användes vid mätning l. undersökning l. bearbetning av ngts insida o. d. Invändiga arbeten (i en byggnad o. d.). Invändigt gäng- l. skruvstål, (tekn.) stål för skärning av invändiga gängor i ett arbetsstycke. Invändiga krumcirklar. Almroth Karmarsch 264 (1838). Invändig besiktning (av sprithållare i brännvinsbränneri). SFS 1908, nr 25, s. 10.
b) (mindre br.) bildl. (Damer) hvilka voro förnöjda att invändigt få se något af frimureriet. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 26 (c. 1804). Ett otåligt utkast, som ville gifva det väsentliga, det invändiga af Rydbergs ungdomsdikt (Singoalla). Vetterlund StDikt. 84 (1901). Känna utvändigt och invändigt. Auerbach (1909).
