INVETERERAD in1vetere4rad l. 01—, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.; n. -at.
Etymologi
[ytterst av lat. inveteratus, gammal, inrotad, p. pf. av inveterare, göra gammal (i pass.: bliva gammal, rotfästas, stadgas), bildat med in- (se IN-, pref.1) till vetus, adj., gammal; jfr t. inveterieren, eng. inveterate, fr. invétérer]
gammal, ingrodd, inrotad; numera bl. med. om sjukdom. RP 9: 146(1642). Effter gammall invetererat vahna. UrFinlH 553(1680). I de flesta fall botades fullkomligt de mest hårdnackade och invetererade hudsjukdomar. TLäk. 1833, s. 110.Odenius 2Celsus 368(1906). BonnierKL(1924).
