publicerad: 1933
ITÄNDA i3~tän2da, v. -er, -tände, -tändt, -tänd. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, L. Paulinus Gothus Pest. 78 b (1623), Lind (1749; under anlegung)), -NING; -ARE (i bet. 2, †, Schroderus Os. 1: 123 (1635), Isogæus Segersk. 529 (c. 1710)).
Etymologi
1) i eg. anv.
a) (numera föga br.) komma (ngt) att fatta eld, antända l. tända på l. sätta eld på (ngt), sätta (stad l. by o. d.) i brand; äv. med saksubj.; äv. i pass. med intr. bet., förr äv. refl.: fatta eld, tändas. L. Paulinus Gothus Com. 8 (1613). Althenstund .. Weden .. igenom Wädrets tilhielp itändes. Schroderus Liv. 33 (1626). Några bomber inkastades .., som itände ett huuss. KKD 8: 73 (c. 1710). Den glödheta (oljan kunde) .. itända sig i fria luften. Täubel Boktr. 1: 201 (1823). Besättningen .. gjorde utfall, itände förstaden. Fryxell Ber. 7: 137 (1838). Elden itände .. skeppet. Trolle Sjöoff. 2: 313 (1870). Sundén (1885). — särsk.
β) (†) med avs. på ljus, fackla, lampa o. d.: tända. Schroderus Comenius 743 (1639). PH 6: 4464 (1756). Carlén Klein 74 (1838).
γ) (†) oeg., refl., om nymåne: tändas. Freund Fredzalm. 1653, s. 32.
b) (†) med avs. på eld o. d.: tända l. göra upp; äv. ss. refl. l. i pass. med intr. bet.: tändas; flamma upp, blossa upp. Skytte Or. B 8 a (1604). (De) framburo Wedhen (till bålet) .. och itände Eld. Schroderus Os. III. 1: 68 (1635). Såsom en illa släkt eld sig lätt åter itänder. Chenon Heywood 3: 128 (1773). Gadd Landtsk. 1: 261 (1773).
2) i mer l. mindre bildl. l. överförd anv.: tända, upptända; äv. ss. refl.; i pass. äv. med intr. bet.: (upp)tändas.
a) (†; se dock β) med anslutning till 1 a. RARP 2: 115 (1634). Franckrijke .. war itändt aff inbördes Krijgszwäsende. Schroderus Os. III. 2: 128 (1635). Tå Gud af Nåde lät Evangelij Lius uti dhesse Nordiske Länder itändas. Kyrkol. Ingress 2 b (1686). Bælter Christen 28 (1743, 1748). — särsk.
α) om sjukdom o. d.: angripa (ngn l. ngt), smitta; om feber äv.: starkt upphetta; ss. refl. l. i pass. med intr. bet., om kroppsdel o. d.: bliva feberaktigt upphettad l. inflammerad; jfr b α. L. Paulinus Gothus Pest. 78 b (1623). Om Heta kommer til Heta, tå itänder sig Lefren. IErici Colerus 1: 314 (c. 1645). I dag är åter ännu ett nytt hus itändt af sjukdommen (dvs. pesten). Ekeblad Bref 1: 299 (1653). (En gammal tupp) inficerar eller itänder sigh sielff och blifwer förgifftigh. RelCur. 268 (1682). (Man) får en hetta ibland, then ther .. itänder ock rödmålar hela ansichtet. Lindestolpe Skörb. 7 (1721).
β) (i sht i högre stil, föga br.; se dock slutet) i fråga om sinnestillstånd l. sinnesrörelser o. d.: upptända, hänföra, liva, entusiasmera (ngn l. ngns hjärta l. sinne o. d.); jfr b β. Eneman Resa 2: 112 (1712). (Wredes) hjärta itändes af nitälskan. Kryger ÅmVetA 1759, s. 30. Vi (bedja) dig, Herre Gud .., att du .. värdes låta din .. kärleks eld itända oss alla! LfF 1905, s. 44. — särsk. (mindre br.) i p. pf. i adjektivisk anv.: upptänd l. brinnande (av iver l. entusiasm l. beundran o. d.); i sht utan bestämning: ivrig, entusiastisk, hänförd. Brenner Pijn. 53 (1727). Genom (herrnhutaren) Gradins .. besök .. blefvo .. (fröknarna S.) ännu mer itända och uppfyllda af beundran .. för brödraförsamlingen. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 25. Hon blev så itänd och tyckte, att han hade så rätt. Lagerlöf Bannl. 91 (1918). SvTMusF 1929, s. 156. jfr (†): Draken deste mehr til Wrede och Grymheet itänder, trengde sigh .. uppå Riddaren. RelCur. 68 (1682).
b) (†) med anslutning till 1 b: upptända l. framkalla (ngt), väcka (ngt) till liv; ss. refl. l. i pass. med intr. bet.: ”blossa upp”; uppkomma, uppstå, yppa sig. G1R 14: 157 (1542). Som .. dråpelige inbyrdes tvedrechter äre itände blifne. RA I. 1: 380 (1544). Om något änn vore .. passerat, förmeener jagh sådant bätter vara at nedertysta, änn på nytt at ijtända. OxBr. 8: 365 (1642). Missförståndh, som sigh af en och annan händelsse kan itända och opwäxa. HSH 31: 255 (1667). Linné SvArb. 1: 45 (1758). Krigslågan itändes och brinner ännu. BL 15: 194 (cit. fr. 1789). — särsk.
α) med avs. på sjukdom, smitta o. d.; jfr a α. OxBr. 10: 274 (1623). Een Pestilensk Soot itändes vthi många Provincier. Schroderus Os. 1: 194 (1635). De ställen, i hvilka Boskaps-siuka sig värkeligen itändt. PH 5: 2942 (1750). Om någor .. söker at itända smittan hos sina grannars eller andras kreatur. FörordnBosk. 15/11 1750, s. 3. Tholander Ordl. (c. 1875).
β) med avs. på sinnestillstånd, sinnesrörelser o. d.; jfr a β. Gudh wil .. vti titt hierta itända thenna kärlekzflammen, när tu hierteligen ther om beder. Muræus Arndt 1: 217 (1647). Wreden .. itendes af en ringa ting. Swedberg SabbRo 377 (1688, 1710). Då allt mera och mera galenskapen ibland dem itändes. HSH 1: 211 (c. 1750; i fråga om dalupproret 1743). Chydenius 230 (1765).
Avledn.: ITÄNDLIG, adj. (-elig 1635. -lig 1794) (†) till 1 a: möjlig att antända, antändbar. Alt hwad som aff Eld war itändeligit. Schroderus Os. 2: 651 (1635). Törngren Artill. 1: 10 (1794).
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content