SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JANUARI jan1ɯa4ri, äv. -u-, r. l. m.
Ordformer
(januari 1689 (i anv. a), 1757 osv. januarius (ian-) 1549—1876. — Anm. I ä. tid användes ordet med genomgående lat. böjning, t. ex.: Scriffuit .. 16 dag Ianuarij. G1R 3: 19 (1526); jfr a. Vtåff vpsala 17 ianuarij. Därs. 5: 16 (1528); jfr a. I ianuarii månadt. Därs. 20; jfr b. (Marknader) Uti Januario. Alm(Ld) 1802, s. B 1 a. Jfr för övr. anm. under AUGUSTI, sp. 2664)
Etymologi
[jfr t. januar, eng. january, fr. janvier; av lat. januarius (mensis), den åt Janus helgade månaden, tidigast årets elfte månad (sedan Numa fogat två nya månader till de förut befintliga tio), men efter 153 f. Kr. dess första; avledn. till JANUS (se JANUS-). — I fråga om den moderna sv. formen se den etymol. avdelningen under AUGUSTI o. FEBRUARI]
den första månaden i året; i skrift ofta (särsk. i anv. a) förkortat till jan.; jfr TORSMÅNAD. En kall, varm januari. Januarius Tords månat, Haffuer xxxj. daghar. Natten haller xvj timar. Daghen viij. Solen gåår vp widh 8. och nedh widh 4. Ps. 1549, Kal s. 1 b. Januarius. Denna månad fortfar djurfång och skytte, samt jagt på spårsnö. Leijonflycht (1827). I januari 1865 dog min svärfar. De Geer Minn. 1: 273 (1892). Nederbördsrikaste månader .. (under 1932) voro i Norrland januari och september. SvDÅb. 1932, s. 202. — särsk.
a) [urspr. gen. av det lat. ordet] med ordningstal (l. adj. sista) ss. attribut betecknande viss dag i månaden. Fredagen den 5 (femte) januari (jan.) 1934. Lunenborg d. 3 Januari 89. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 5 (1689).
b) [urspr. gen. av det lat. ordet] attributivt, i förb. januari månad. I Januari månad hoppas jag kunna vara i Stockholm. Tegnér (WB) 2: 403 (1811).
Ssgr: A: JANUARI-DAG. (januari- 1887 osv. januarii- 1794) Lenngren (SVS) 2: 103 (1794). En vacker januaridag. Svedelius Lif 117 (1887). —
-HÄFTE(T). av tidskrift o. d. Lundell (1893). —
-KVÄLL. —
-MORGON. —
-MÅNE(N). (i sht i vitter stil) I skuggan av ändlösa förstadsplank hade de växlat frusna kyssar under den isiga januarimånen. Siwertz Varuh. 7 (1926). —
-NATT. Ridderstad Samv. 1: 5 (1851). —
-SOL(EN). (i sht i vitter stil) Januarisolen stod lågt på himlen, dess strålar egde föga värme. Wieselgren ÖBord 154 (1882). —
-VINTER. (i sht i vitter stil) jfr -VÄDER. Midt i hårdaste Januari-vintern. Fryxell Ber. 15: 78. (1848). —
-VÄDER. Ett klart och härligt januariväder. Lagerlöf Liljecr. 200 (1911).
B (†): JANUARII-DAG, se A.
Spoiler title
Spoiler content