JAVAN java4n, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; äv. JAVANES jav1ane4s, äv. ja1v-, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. JAVANARE, m.; best. -en; pl. =.
Ordformer
(javan 1758 osv. javanare 1783—1784. javanes 1855—1929)
Etymologi
[jfr t. javaner, javanese, eng. javanese, sbst., fr. javanais, sbst.; avledn. av landsnamnet JAVA]
man tillhörande Javas (av malajer bestående) infödingsbefolkning; äv. utan avs. på ras: man från Java; i pl. om personer från Java osv. utan hänseende till kön. Brelin Resa 10 (1758). Javanaren är väl växt, har en rak ställning. (Bladh o.) Hornstedt 139 (1784). SvD(A) 1929, nr 331, s. 9.
SAOB
