[fsv. iordhguma; av JORD(se d. o. 4) o. GUMMA, sbst.1 Ordets urspr. bet. torde hava varit: kvinna som lyfter upp det nyfödda barnet från marken l. golvet (där barnaföderskan i ä. tider låg). — Jfr JORDEKVINNA,JORDEMODER]
(numera bl. dels arkaiserande, i sht i fråga om ä. förh., dels i folkligt spr.) kvinna som har till yrke att bistå andra kvinnor vid barnsbörd, barnmorska, ackuschörska. VarRerV 10(1538). 2Mos. 1: 19(Bib. 1541). Collegium Medicum skall .. upsicht draga, att de som sig wilja för Jordegummor och Barnmorskor bruka låta, äre förståndige och wid sådant wärck wahne. Stiernman Com. 4: 274(1680). Hon har sitt foster födt, förrn Jordegumman kom. Kolmodin QvSp. 1: 158(1732). Wigström Folkd. 1: 103(1880). Fatab. 1929, s. 76.— särsk.
a) (knappast br.) om icke examinerad barnmorska (i motsättning till examinerad sådan). Barnsängskvinnorna .. betjänas .. (på Orust) till en stor del af oexaminerade biträden eller s. k. jordegummor. GHT 1895, nr 220 A, s. 3.
b) (†) bildl. En din nya menniskas jordgumma, som ledsagar dig ut från mörker till ljus, från fångenskap till frihet. Atterbom FB 71(c. 1855). Thomander 2: 477(1860).
