KANTARID kan1tari4d, r. (l. m. l. f.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet kantha- (can-). Anm. I ä. tid användes äv. den lat. pl.-formen cantharides. DA 1825, nr 2, s. 1.Ekbohrn(1868))
Etymologi
[jfr t. kantharide, eng. cantharid, cantharis, fr. cantharide; av lat. cantharis (gen. -idis), av gr. κανϑαρίς (gen. -ίδος), tordyvel]
(i fackspr.) den företrädesvis i södra o. mellersta Europa (äv. på vissa håll i södra Sv.) förekommande skalbaggen Lytta (Cantharis) vesicatoria Fabr., spansk fluga; numera nästan bl. farm. o. med. om torkat exemplar av skalbaggen i fråga, användt ss. drog; i sht i pl. (Mot) chroniskt Eczema (användes): både Arsenik och Cantharider. TLäk. 1833, s. 111.Santesson Läkem. 168(1924).
Avledn.: KANTARIDIN, n. (äv. skrivet kantha- (can-)) [jfr t. kantharidin, eng. cantharidin(e)] kem. starkt hudretande ämne som förekommer hos olika arter av insektsläktet Lytta Fabr. o. utgör den värksamma beståndsdelen i drogen ”spansk fluga”. Berzelius Kemi 6: 763(1830). Santesson Läkem. 168(1924).
