KANTER kan4ter, stundom med eng. uttal, r. (l. m.); best. -n; pl. -trar.
Ordformer
(stundom skrivet can-)
Etymologi
[av eng. canter, sannol. elliptiskt för Canterbury galop]
ridk. längre l. kortare galopp i manövertempo; i fråga om träning: arbete i galopp som innebär en utvecklande motion, men ingen ansträngning. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 187(1929). Nu är .. ”Guldfågel” betydligt rörligare (än i fjol) .. och ”tager mer fatt” i cantrar och galopper. SDS(A) 1930, nr 103, s. 12.
Avledn.: KANTRA, v.1 (v.2 se sp. 417). [efter eng. canter, v.] ridk. rida i kanter; öva (en häst) att galoppera i kanter. Kantra en häst. Så snart efter jul som marken tillåter skall man börja kantra ute. Wiedesheim-Paul KavFullbl. 183(1929).
