KANTONEMANG kan1tωnemaŋ4 l. -on- l. -ån-, l. 01—, äv. KANTONEMENT -män4t, n.; best. -et; pl. = (Auerbach(1909), Östergren(1929)) l. -er (HC12H 1: 9(c. 1734), Auerbach(1909)).
[jfr t. kantonnement, eng. cantonment; av fr. cantonnement, vbalsbst. till cantonner (se KANTONERA)]
(numera knappast br. utom i fråga om ä. l. utländska förh.) mil. förläggning av en trupp i ”kantoneringskvarter”; äv. konkret: ”kantoneringskvarter”. HC12H 1: 9(c. 1734). Då de äntligen i skymningen kommo fram till kantonnementet, hade bataljonen just givit sig i väg ut till skyttegravarna. Cederschiöld Kerg. 131(1917).
Ssgr (mil., numera knappast br. utom i fråga om ä. l. utländska förh.): KANTONEMANGS-KVARTER~02. ”kantoneringskvarter”. LMil. 4: 1302(1702). —
-VAKT. vakt utsatt vid ”kantoneringskvarter” (i sht vid bataljons l. högre förbands kvarter). FörslReglTjArm. 1885, 3: 119.
