SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KATEKIN kat1eki4n, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. katechin, eng. catechin; bildat av KATEKU gm den i kemiska ämnesnamn vanliga avledn.-änd. -in (-in)]
(äv. skrivet -chin, förr äv. cat-) kem. kristalliserande ämne (syra) som förekommer i kateku (o. som extraheras därur gm lösning i kokande vatten); jfr KATEKU-SYRA. Keyser Kemien 3: 136 (1876). SvUppslB 15: 156 (1933). jfr Berzelius ÅrsbVetA 1842, s. 196.
Ssg: KATEKIN-HALTIG. kem. Jönsson Gagnv. 381 (1910).
Spoiler title
Spoiler content