[jfr t. kinæsthesie, eng. kinæsthesis, kinæsthesia, fr. kinesthesie; av gr. κινεῖν, röra (jfr KINEMATOGRAF), o. αἲσϑησις, förnimmelse, till αἲσϑεσϑαι, förnimma (jfr ESTETIK)]
fysiol. o. psykol. den förnimmelse i muskler, senor o. ledgångar (muskelkänsla) som åtföljer kroppens medvetna rörelser, rörelseförnimmelse. Gadelius Tro 1: 158(1912).
Avledn.: KINESTETISK, adj. fysiol. o. psykol. som hänför sig till muskelkänslan. De kinestetiska förnimmelserna beledsaga apprehensionen och gifva den resonnans. Larsson PoesLog. 117(1899). Dens. Psyk. 16(1910). BonnierKL(1925).
