KOMFORT kom4fort, äv. komfor4t, äv. med mer l. mindre eng. uttal (kåmmfå´r Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. (†) -er (Wallin Bref 260(1849)) l. (med eng. pl.-ändelse) -s (Bremer Brev 1: 456(1837), Därs. 4: 453(1865)).
Ordformer
(förr äv. skrivet com-)
Etymologi
[jfr t. komfort; av eng. comfort; av ffr. confort, förstärkning, tröst, vbalsbst. av conforter, motsv. mlat. confortare, stärka (se KONFORTATIV)]
1) om bekväma förhållanden l. levnadsvillkor; särsk. om vad som gör livet i ett hem behagligt o. bekvämt; trevnad; bekvämlighet (se d. o. 4); förr äv. allmännare, om ngt som väcker känslor av välbehag l. tillfredsställelse; välbefinnande; behaglighet. Ett rum, der mjuka soffor, vackra mattor .. m. m. bilda den tafla af ”comfort”, som (osv.). Bremer Nina 1(1835). (Skådespelet) andas en viss lefnadslust och comfort, man känner sig väl till mods vid läsningen. SvLittFT 1837, sp. 229. Carlén Bull. 1: 41(1847). Vi skilja emellan komfort (beqvämlighet) och lyx. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 69(1856). Modern komfort och alla nutida bekvämligheter. Fogelqvist ResRot 106(1926). Hellström Storm 438(1935). jfr: Hvad man här (i England) kallar comfort, för hvilket fasta landets språk ej ha något rätt motsvarande ord. Geijer Brev 42(1809).
2) (†) i pl., konkret: anordningar l. föremål (i rum o. d.) som ge trevnad o. bekvämlighet; bekväma inrättningar; bekvämligheter. Bremer Brev 1: 456(1837). (I London finnas) privat logier med board och andra komforter. Wallin Bref 260(1849).
SAOB
