publicerad: 1937
KOMMUNIKABEL kom1ɯnika4bel l. -u-, l. 01—, adj. -bla.
Ordformer
(förr ofta skrivet com-)
Etymologi
[jfr eng. o. fr. communicable; av mlat. communicabilis, avledn. av lat. communicare (se KOMMUNICERA)]
b) jur. om äkta makars egendom: som är l. blir makarnas gemensamma egendom, gemensam, samfälld. Olivecrona LagbGift. 104 (1851). Björling CivR 240 (1910). jfr INKOMMUNIKABEL.
Spoiler title
Spoiler content