publicerad: 1938
KRÄSEN krä3sen2, adj. -set; -sne, -sna; -snare. adv. KRÄSET.
Etymologi
[jfr dan. o. nor. kræsen, nisl. kræsinn; till KRÅS, sbst.1; i senare tid torde ordet delvis bero på inflytande från danskan]
2) som är granntyckt o. nogräknad i fråga om mat (o. dryck), som blott tycker om mat tillagad på visst sätt l. vissa slags rätter o. d., grätten. Lidforss DQ 1: 66 (1888). De, som äro så föga kräsna, att de supa denaturerad sprit. NDA 1913, nr 301, s. 1. Hammarström Sportfiske 101 (1925; om fisk).
3) som ställer stora anspråk på ngt o. är svår att tillfredsställa (då det gäller att välja l. erkänna ngt), nogräknad o. kritisk, granntyckt, ömtålig, kinkig; om sak: som röjer l. uttrycker dylik egenskap; stundom med prep. på. Jagh hafwer något hördt och mycket mera läsit / Om Baden vthi Rom, tå thet war rikt och kräsit. Spegel ÖPar. 40 (1705). (Diktaren) är inte kräsen i ordvalet. Lundegård Prom. 2: 94 (1893). Hon (var) kräsen på folk. Hellberg FrödingM 49 (1925). Wiens kräsna musikkritik. SvD(A) 1930, nr 241, s. 9. Folk med kräsen smak. Därs. 1934, nr 25, s. 10.
Avledn.: KRÄSENHET, r. l. f.
3) till 3. Wexell Rol. 67 (1755). Bilder ur den enkla verkligheten .., med en idealisering som endast ligger i konstmedlens stränga kräsenhet och uppfattningens förandligande. 3SAH 24: 485 (1910). SvD(A) 1934, nr 265, s. 18.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content