publicerad: 1938
Ordformer
(chresm- 1582. krism- (chrism-, criszm-, krijssm-) 1527 osv. kristm- 1543 (: Christmakar). kristn- 1558 (: christna kar))
Etymologi
[fsv. krisma, motsv. isl. krisma, t. chrisma, chrisam, eng. chrism, fr. chrême, av lat. chrisma, av gr. χρῖσμα (χρῖμα), salva, smörjelse, till χρίειν, smörja (se KRISTUS)]
i sht kyrkohist.
1) på särskilt sätt invigd, välluktande olja som inom den katolska kyrkan användes vid vissa religiösa ceremonier (ss. prästordinationer, invigning av heliga kärl, sista smörjelsen m. m.), helig olja. OPetri PEliæ D 2 b (1527). LPetri Kyrkiost. 68 b (1566). Wija Chrisman eller Olian .. är Huffuudstycket vthi then Påwiska Färmelsen. PJGothus Os. 206 (1603). Wulff Leopardi 26 (1913).
2) det sakrament som inom den grekiskortodoxa kyrkan följer på dopet ss. dess andra del o. som består i smörjande av den döpte med på särskilt sätt beredd olja (”myron”). Fehrman OrientK 33 (1920).
Ssg (till 1): KRISMA- l. (numera bl. ngn gg arkaiserande) KRISMO-, förr äv. KRISME- l. KRISMIKAR. (krisma- 1543—1558. krisme- 1545—1869. krismi- 1545. krismo- 1566—1887) [jfr isl. krismaker] (i fackspr.) kärl (av metall l. sten) till förvaring av krisma, oljekar. HH 1: 18 (1543). Criszma kaar .. Tw stycken sammanhengiande. HFinlH 8: 157 (1554). MeddSlöjdF 1887, s. 24.
Avledn. (till 1; i fackspr.): KRISMA, v., -ing. [jfr ä. eng. chrism, ffr. cresmer] (†) smörja (ngn l. ngt) med helig olja; jfr KRISMERA. Olning och Chrisming. Dalin Hist. III. 1: 198 (1761). Weste FörslSAOB (1823). —
KRISMARIUM, n. [jfr t. chrismarium; av senlat. chrismarium] krismatarium. NF 3: 322 (1878). 3NF 12: 71 (1930). —
KRISMATORIUM, n. [jfr eng. chrismatory; av mlat. chrismatorium] krismatarium. Hildebrand KyrklK 115 (1875). —
KRISMERA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ing. [jfr mlat. chrismare] (†) = KRISMA, v. Inghen olning, inghen crismering. G1R 6: 144 (1529).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content