KUBISM kubis4m l. kɯ-, r.; best. -en.
Etymologi
[av fr. cubisme, till fr. cube (se KUB)]
i sht mål. benämning på en omkring 1910 uppkommen riktning inom måleriet som avser framställande av kubisk form o. upplöser synbilderna i kuber o. andra geometriska figurer. PT 1911, nr 236 A, s. 3. Laurin 4Minn. 135 (1932). —
